Trött
Pappas bortgång är en ofantligt stor sorg. Det kommer i tanken som en chock gång på gång. Samtidigt märker jag hur den chockartade känslan, som kommer så tvärt, minskar i intensitet för varje gång tanken kommer. Jag var inte förberedd på att detta skulle hända nu. Inte ens oro har funnits.
Hantera omställning var det. Veckan har varit annorlunda och barnen har önskemål på vad som ska hända i helgen. Det behöver bli någon form av handlarsväng. Inget är akut egentligen, men det finns en hel del saker på inköpslistan. Både mat och köksgrejer behöver jag fixa. Buljong och potatisskalare. Matberedare och grytor.
Det som hjälper och läker och distraherar är att gå till jobbet. Efter denna helt annorlunda julledighet är en vardag verkligen på sin plats.
Tröttheten är befogad och det blir tidiga kvällar. Så skönt och tacksamt att kunna sova ordentligt!
Över och ut!