OJ!

Vilket mysigt kalas vi hade igår! Och vad bortskämd jag kände mig. Andreas fixade världsgod mat och det enda jag behövde göra var att delta ungefär. Och vilka otroligt fina presenter jag fick! Två av dem var inslagna i cellofan (i löv cellofan!!). Tårtan var fin och god och sen alla åkt hem blev vi sittandes vid bordet resten av kvällen. Vi hade tända ljus, vin, småplock och massor att prata om. Jag är jätteglad över allt som varit hela veckan och det här var en finfin avrundning på det hela. Jag, mamma och Yohanna ska på bio ikväll och se katastroffilm. Hoppas det blir en sushimiddag innan!! 


Min superfina business-klocka som jag fick av Andreas! 




Allmänt | | Kommentera |

Är det såhär det känns?

Jag har inte kunnat bearbeta vad som hänt de senaste dagarna i någon ordning. Delvis den här envisa sjukdomen som gör min hjärna bedövad. Sen lite halvlite sömn. Sen otroligt mycket stimulans. Sen mycket känslor. Fast känslorna har jag som inte kunnat känna in på grund av det jag nämnde tidigare. Nu kanske det blir mycket svammel men jag vill skriva ner allting så att jag kommer ihåg det medans jag kommer ihåg det. 
 
Det gick verkligen superbra i onsdags. När jag opponerade funkade allt som det skulle. Jag hade bestämt att min sista stora redovisning skulle vara en toppklassad sådan. Med det menar jag inga papper, seriös powerpoint och försöka låta engagerad. Såsom "alla" andra har gjort det tidigare. Och gissa vad. Det gick! Jag fick väldigt fin feedback på min opponering, både av examinator och av respondentens handledare. Därefter var det en annan grupp och jag kände mig inte så vansinnigt nervös däremellan. När det var tid för mig fick jag först gå ut och möta upp min hejarklack (faktum är att jag var den enda som hade det under dessa två dagar). Jag trodde innan att jag skulle bli mer nervös av att mamma, Yohanna och Andreas skulle sitta där men det gav snarare motsatt effekt. 
 
Självaste presentationen gick utan problem. Jag var inte nervös. Lite i början men när det kändes som att allt verkligen fungerade släppte det. Jag tror aldrig jag varit så onervös på en redovisning i hela mitt liv, och ändå var det här helt klart den största och mest seriösa. Mina opponenter var jätteduktiga och snälla. Fick en del frågor som jag tror att jag kunde svara på. Biopponenterna var också snälla och duktiga. 
 
Sen började alla fina ord trilla in. Det var några saker som examinatorn anmärkte på, bland annat delfrågan och att det saknades någon definition på komplexitet. Men annars så var det fina ord om hur jag hade en "naturlig fallenhet" för det här med att stå och prata, hur bra arbetet var och att mitt arbete återspeglar utbildningen på ett väldigt bra sätt. Det kan jag iofs förstå eftersom jag redovisade konkreta besparingssiffror. Det är bra för företaget och bra för skolan. Win-win. Jag kommer inte ihåg allt han sa men jag minns att Kerstin sa att jag "hade värmt en gammal farbrors hjärta". Det märktes att examinatorn verkligen gillade mitt arbete. 
 
Innan lunchen sa min handledare att "jahapp, det här var ju en succésaga" och Kersin tyckte absolut jag skulle hålla kontakt med skolan och komma tilbaka som gästföreläsare i framtiden! Under lunchen var det flera som kom fram och sa att jag var jättebra. Jag blev lite blown away eller hur man uttrycker det på svenska. Jag har fått höra mycket fint men samtidigt har jag svårt att verkligen ta in allting (på grund av orsakerna jag nämnde inledningsvis). När jag väl smälter allt så tror jag tårarna kommer. 
 
Eftermiddagen var magiskt. Fy sjutton vad jag njöt av att ha gjort bort allting före lunch. Det var ett par till som kom fram och jag minns framför allt Jenny som la sin hand på min axel och sa "Du briljerade!!!!" Helt otroligt!!! 
 
Det var väldigt mysigt att få fira lite födelsedag hemma efteråt med prinsesstårta i bakelseform, årets första jordgubbar och fina presenter från mamma och Åsa. (Vilken tajming att både fylla år och presentera exjobb!). 
 
Igår var "sista dagen i skolan". Det var fyra presentationer och vi var ett gäng som åt lunch tillsammans. Det var härligt att sitta där och prata framtid. En börjar som inköpare på Mio på onsdag! En annnan har ett helt CSR-projekt på gång! Några ska utomlands för vidare studier och två är på intervjuer idag! Sen försvann eftermiddagen i en trötthetsdimma. Hämtade mamma och Arvid och fick sen lyxen att ligga ner en stund. Klockan 18:15 var jag återigen i Skövde för en avslutningsmiddag med klassen och vilken härlig kväll det blev! Är så himla glad att Awin övertalade mig att följa med! Fick tillfälle att prata lite mer, "nätverka" och önska lycka till i framtiden. Det blev lite känslosamt. Även om jag bara gått med den här klassen i ett år är det definitivt den bästa klassen genom alla år i skolan. Och vad imponerad jag blev av i princip alla. Det sa en av handledarna också, att våra arbeten och presentationer höll en väldigt hög standard.
 
Såå.. är det såhär det känns att ta examen? För om det är så vill jag göra det trettio gånger om. Vilka underbara dagar det varit och imorrn fortsätter kalasandet. Allt som hänt och skett är lite "för bra för att vara sant". Fast det är precis exakt vad det är, sant. Jag har så svårt för att smälta att det inte är önskedrömmar om hur jag vill att det ska bli utan det är så här det faktiskt blev. 
 
Det enda som återstår är lite lösa trådar som måste knytas ihop. Har lite pill med exjobbet innan jag skickar en en slutlig version. Jag har en mindre uppgift kvar i andra kursen men det jag ska göra är att skicka in ett cv som redan är gjort och omformulera ett personligt brev. Allt ska redovisas på jobbet i fyra omgångar också, men det sker under arbetstid. Måste lämna igen böcker, lämna tillbaka ett exjobb och börja kolla på hur man ansöker om examen. Egentligen borde jag åka till skolan och tömma min användare på de dokument som ligger. Och vad händer egentligen med skolmailen? 
 
Men först, njuta!
 
 
Allmänt | | En kommentar |

Såatteh..

Ja ha vart hos frisööörn. Nu är det kort och fråscht och lockigt och fint. Känns som en bra uppladdning inför imorgon. För övrigt är jag sjuk. Haha. Nej men det är inte nåt brutalallvarligt och helt ärligt är det bara bra att vara lite febervimsig. Det tar verkligen bort nervositeten. Nu känns det jättebra och lugnt inför den stora dagen d. Så jag ska upp klockan 10:30 och dra min presentation och därefter hoppas på att de är snälla mot mig. Men det tror jag dom är. För att.. opponenterna sa förra veckan att det apbra. Och imorse ringde min handledare till mig och berätta nåt vanvettigt roligt. Examinatorn (som han precis hade pratat med) hade tyckt att mitt arbete var jättebra. SÅ VAD HAR JAG DÅ ATT VARA NERVÖS ÖVER? Egentligen ingenting. Jag kommer inte bli totalsågad. Det är ett bra arbete. Men det tar inte bort det faktum att jag ska stå och prata inför en jädrans massa folk. Typ närmare bestämt 5 miljoner. Som sagt, tacksamma feberhjärna!!! 
 
Annars så är jag fullkomligt dyngkär i min fina lilla sparv. Hans senaste grej är att PUSSA!! Han panikpussar mig på kinden och sen ska jag panikpussa på han tills han kiknar av skratt. Den där trotsperioden han var inne i är förbi för stunden och nu är han bara för underbar. Så jädra go och snäll. 
Upp