Seghuvud!

Gårdagens sega kola till hjärna ställde till det för mig. I förra inlägget ska 2013 vara 2012 och 2012: 2011. Såklart. Ska ändra det när jag drar igång datorn nästa gång.

Och gårdagens mystiska krämpor resulterade i en ytterst märklig natt. Kräktes vid midnatt (efter att ha haft noll aptit sedan lunch) och fortsatte så med 45 minuters mellanrum till klockan halv sex. Förmiddagen har vart ganska lugn men sen vid halv tolv var det kört igen.

Såatteh. Andreas åker och jobbar ikväll och min nyårsafton kommer jag att spendera i soffan eller sängen. Om jag är vaken vid midnatt ska jag pallra mig ut och spana efter raketer, men häftigare än så blir det inte.

Vardagsprat | | Kommentera |

Jag förstår inte - 2012

För nästan prick ett år sedan, närmare bestämt på nyårsafton, stod jag med mitt sällskap vid tolvslaget och ställde frågan: "Hur skulle 2012 bli ett bättre år än 2011?". Det var nämligen så att 2011 var ett sjukhelsikes händelserikt år och det bästa med allt - huset. Vårt lilla hus. Vårt älskade lilla hem som är rött med vita knutar. Andra halvan av 2011 gick åt till att bo in sig (förutom skolan dårå). Den lyckan är svår att beskriva och jag rekommenderar alla att hitta den speciella känslan som ett hem kan ge.
 
Nu i efterhand tror jag nästan att det är så att 2012 blev ett bättre år. Vintern var visserligen kass. Jag mådde inte bra av någon underlig anledning (kanske omställningen från stan till totalt mörker?) men våren kom till slut. Skolan gick bra och till slut var det jobbdags igen. Men, under våren tog vi ett beslut om att låta det hända, om det ville. Och det ville det. Mycket kretsade kring den här underliga längtan efter något som man inte ens har koll på. Vad innebär ett barn? Hur kan man längta efter något på ett sådant självklart vis utan att veta? Jag vet fortfarande inte, men magkänslan säger att det är rätt.
 
Sommaren regnade bort till mångas besvikelse. Det blev inte många grillkvällar eller stunder på uteplatsen. Däremot har jag ett fint minne av den enda grillfesten vi hade. Jag och Madde satt ute i kolsvart mörker med tända ljus, drack Baileys och hörde knappt var vi sa till varandra på grund av regnet som dånade mot taket. Till min lycka resulterade regnet i obscena mängder svamp. Ett annat fint minne jag har från sommaren är när jag är ute och skördar knallgula kantareller i regn.
 
Sen kom den där veckan i juli. Den var lite konstigt, men jag tänkte att jobb och besök tär på krafterna. Min bror var här men varenda dag efter jobbet var jag så trött att det enda rätta vad att sova en stund. Den 21:a juli tog jag ett graviditetstest för första gången i mitt liv och fick se två klara streck inom loppet av några sekunder. 
 
 
Ett stycke januari. Årets första fika utomhus.
 
Det var en otroligt snöfattig vinter.
 
Blåsippa nångång på vårkanten.
 
Köket renoveras runt påsk.
 
Lilla älsklings-Nisse!
 
Kantareller
 
Några fina dagar hade vi allt.
 
Jag och Andreas ska bli föräldrar!
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Hemma till slut!

Efter många långa timmar kom vi hem nästan 16 timmar efter att resan startat. Fast det gör absolut ingenting då vi rastade i ca 3 timmar. Under resans gång igår läste jag om halkan och olyckor och polisvarningar etc. och efter att ha läst även idag känns det så skönt att det gick så bra igår. Idag är det blixthalka i västernorrland och polisen uppmanar folk till att stanna hemma.

Det är skönt att vara hemma igen även om veckan vart bra. Har greger här brevid också!! :)

Upp