Att vara utsövd!

Med en liten är det inte särskilt ofta jag känner mig utsövd när vi kliver upp på morgonen. Det är nästan så att jag glömt bort hur det känns. Men plötsligt händer det! Den extrema kvällströttheten ger faktiskt något bra tillbaka. De senaste dagarna har jag gått till sängs mellan 20-21 och varit vaken max en timme efteråt. Så i torsdags vaknade jag av mig själv. Innan Arvid, innan klockan ringde! Samma sak igår. Det var nästan samma sak imorse. Det är ett sånt "uppvaknade" att känna sig utsövd och inte ha den här släpande tröttheten som aldrig riktigt ger med sig. High five på den! Det är värt att försumma kvällstid för att få känna sig pigg och alert. 
 
Nu är det sovdags igen och jag äter lunch. Chili med vitlöksgegga i. Sååå brutalt gott!! Annars händer det verkligen inte mycket. Vi har lekt och myst hela morgonen. Funderar lite på om man skulle ha fått tummen ur och hittat på nåt radikalt men det blir nog en hemmadag. Fast jag skulle ha behövt en ingrediens till kvällens middag! 
 
Tacopaj enligt receptet nedan är planen (bilden är en länk:
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

31 januari 2014

Igår var det tio månader sedan han kom till världen. Lilla skrotnissen.. Nu är han på stark frammarsch när det gäller utveckling. Han kryper snabbare än snabbt och reser sig mot saker i ungefär samma tempo. I början kändes det lite läskigt. "Tänk om han ramlar bakåt?" Satt med hög puls första gången han reste sig mot saker och ting. Nu ser jag ju på honom att han behärskar att både ta sig upp, ner och upp igen. Så kryper han vidare till nästa ställe. Upp, spana lite, pilla lite, ner, upp etc. Vi har trappan i ena lilla hallen men han har ännu inte hittat dit. Idag kröp han iväg och försvann mot köket. Slog på hans absoluta favorit - babblarna. Så fort han hörde musiken kom han krypandes med stora stora ögon. 
 
Han äter som en halv häst. Allt och mycket. Han får egen mat men får även prova småsaker av sånt vi inte ger han på tallriken. Och det är verkligen allt som slinker ner. Brieost, västerbottenpaj, citron. Han älskar mat helt enkelt. Det har vart lite kinkigt på morgonen när han får gröt men de senaste dagarna har det varit lugnt. Det kanske var nån tand? Senast jag kolla hade han åtta tänder. Fem uppe och tre nere. 
 
Han sover som hejsan. Inte lika länge som förut, men han somnar väldigt lätt på kvällarna och ibland vaknar han till nån eller några gånger på kvällen för att han snurrat in sig och inte hittar nappen. Annars är han jätteduktig med att hitta den själv, stoppa in i lilla truten och sedan somna om. Det var i samband med att han började suga på tummen (vilket han gjorde i kanske 3 månader?) som han började sova hela nätter. 
 
På dagarna är han ständigt på upptäcksfärd. Kan tro det när man kan röra sig! Världen (vårat hus) är säkert väldigt stort och spännande från hans perspektiv och med en hund i närheten finns det alltid nåt kul att göra. T ex dra ut alla sladdar från datorn, eller kasta iväg grejer, dela med sig av nappen till Nisse och oändligt mycket annat. Han roar sig själv väldigt mycket. Han har ett gäng leksaker. Några favoriter och några andra saker som vi byter med jämna mellanrum. Kassaapparaten är för närvarande superrolig. 
 
Det han skrattar absolut mest åt är pappa. Annars är han väldigt kittlig under fötterna, på insidan av överarmarna och på bröstet. Han tycker tydligen det är jätteroligt att bli lite skrämd. Om man tittar bort, sen snabbt tittat på han och säger BU! rycker han till och börjar sedan asgarva. Tittut är också väldigt underhållande. Bada, både hemma och på badhus älskar han. Katterna är väldigt spännande men det är inte ömsesidigt. 
 
Han tycker inte om att få ny blöja. Eller rättare sagt, han blir sur när han inte får vända sig som han vill på skötbordet. Det och påklädning kan vara lite av en brottningsmatch, ibland med tårar. Den egna viljan har visat sig allt mer och det är inte ovanligt att han blir supergrinig och ledsen när han inte får bestämma. Han är som sagt väldigt självständig (upptäcka och leka), men när han väl vill ha uppmärksamhet då hörs det. Då vrålar han MAMMAMAMMAMAMMA. Ibland MAM-MAM-MAMMA. Det absolut roligaste han har sagt är diddelidaddeli. 
 
Ännu har han inte kommit in i nån period då nya människor är främmande och läskiga, det är mer flörta järnet som gäller. Han är väldigt lätt att ta med överallt och är inte speciellt blyg av sig. Han har haft feber två gånger, varav den ena gången var tredagarsfebern. Två eller tre gånger har han haft mindre förkylningar, men annars har det nog inte varit nåt i sjukdomsväg. 
 
Vad mer? Mycket kan ju hända. Däremot tror jag att mycket ligger hos honom. Visst man kan väl styr en del saker till en viss del, men i det stora hela. Barn är olika. Utvecklas olika fort, sover mer eller mindre och så vidare. Imorrn kanske han vägrar att äta? Eller att han börjar vakna på natten. Jag längtar tills den dag då vi känner att det är dags att försöka ge Arvid ett syskon. Att få vara med om sådan här resa är helt otroligt fantastiskt. Från ett plus till en egen liten människa. Men vi får väl se om den lilla individen är lika lättsam som Arvid är. 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

En metod är en metod

Igår var jag sparkad rumpa. Kickass. Underbart med direktöversättning. I alla fall på förmiddagen. Jag åkte in snortidigt för att kunna träna innan skolan började och det gick väldigt bra. Det blev inte nämnvärt stressigt utan allt flöt på bra. Jag kanske kan försöka korta ner duschtiden? Nu har det tagit 20 minuter varje gång. I och för sig torkar jag håret men det känns som att jag borde kunna göra det snabbare? 
 
Eftermiddagen gick lite segt fram. Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Sitter lite i ett döläge där jag inte kan jobba framåt med själva arbetet. Men jag får försöka se till att tiden blir givande på andra sätt. Jag har mina instruktionsböcker för skrivandet och jag vet ju vilket ämne jag ska hålla mig till. Nu under morgonen har jag försökt sammanfatta vad värde enligt kund är för något. Exempel: värdet i sig för en mjölkliter på Statoil är inte att det är mjölk, utan att det finns tillgänglig 24/7. Müsli som man blandar själv (typ Risenta) kostar mer än färdigblandade förpackningar. Det man (delvis) betalar för är att man kan stå och välja exakt vad man vill ha i sin egenkomponerade blandning. Sen att en del har storhetvansinne och tar orimligt högt pris är en annan sak. 
 
Nu ska jag pausa en stund med frisk luft (skotta snö!) och sen arrangera en lunch. 
Upp