Nu räcker det!

För nåt år sedan fick jag en himla bra sak av min mor. Visserligen hade jag önskat mig det, men hon förverkligade det. En extern hårddisk. Ett sådant ting rekommenderas till alla som använder en dator. Tänk om datorn kraschar, alla bilder försvinner ut i tomma intet. Vad gör man då lixom? I vissa fall går det att rädda, men varför inte vara på den lite säkrare sidan? Jag antar att en extern hårddisk kan paja också, men det känns iaf lite bättre.

Idag kopplade jag in den för att hitta lite bilder att framkalla. Det gjorde jag minsann. Fick ihop 118 st på vänner, släktingar, djur, natur, bekanta och bortbytingar. Det roligaste var ändå känslan jag fick när jag tittade igenom alla bilder. Så ofantligt mycket som hänt sista åren. Jag kan lätt konstatera att de senaste åren varit de absolut bästa i mitt liv. Då menar jag de åren som gått sedan jag träffade Andreas. Vi har gjort så himla mycket tillsammans, träffat så mycket folk, varit på så många ställen och upplevt en liten del av världen ihop. Det har varit festivaler, utomlandsbesök, huvudstadsbesök, finlandsbesök, Norge, kalas, fester, picknickar, små roadtrips, renovering, nya djur, etc. Uti oändligheten. Har tittat igenom alla bilder nu och bara känt efter hur det känns såhär efteråt. Det är såhär det ska kännas! Det är inte bortglömt, men det som att återuppleva allting genom att bara titta på lite bilder.

Jag har sett hur han har förändrats till det yttre sen vi träffades för första gången. Och gissa vad, han blir bara finare och finare dag för dag, fortfarande. Jag har också förändrats, det är trots allt snart fyra år sedan vi slog våra kloka huvuden ihop. Nu delar vi ett liv ihop, i ett litet hus med tillhörande små djur. Det är fantastiskt att se tillbaka, och jag mår bra i maggropen av att veta att det lär fortsätta såhär. Man vet aldrig vad som händer, självklart, men minst lika självklart ska man tro och hoppas.

Jag tror på honom, jag tror på att vi kommer att fortsätta ha det bra ihop. Han är trots allt min bästa vän, kramkompis och måltidssällskap. Han är inte perfekt, det är ingen, men så bra för mig som någon någonsin kan vara.


Jag vill fortsätta uppleva livet tillsammans med honom!
Allmänt | | En kommentar |

Ett konstaterande..

Jag är trött. Vilken SKRÄLL! Eller INTE. Börjar tycka att den här tröttheten är jobbig och dryg. Det är aningens bättre nu jämfört med för fyra veckor sedan. Nu håller jag mig vaken ända till åtta. Det är precis efter att vi ätit middag och efter att Nisse fått mat och kvällspromenad. Såatte.. nu är det godnatt jord. Jag kommer sova som en sten tills klockan kvart i sju imorgonbitti. Det är många timmar. Ikväll så är jag dock inte den första som hoppar i säng. Andreas ligger redan där och "vilar". Det innebär: slå på en ljudbok och somna ifrån.

Dagen till ära har jag i alla fall beställt frön. En ampeltomat, en krassemix och en ampeljordgubbe.

Tomaterna heter Hundreds and thousand och tre plantor utlovas ska ge 2000 småtomater i storlek med en nagel. Ampeljordgubben är jättefin och dekorativ och krassarna ska ock hänga i ampel och kommer med många olika färger på blommorna. Nu ska vi bara se hur pass gröna mina fingrar egentligen är. Jag vet att vi har bra förutsättningar här. Allt växter så det knakar, både inne och ute.


Bilden leder till sidan där jag beställa fröerna.
Allmänt | | 2 kommentarer |

Jazzhands!!


Av någon anledning har den här låten fastnat. Använde en fras därifrån när jag gjorde den här tavlan:


Den bakre tavlan fick jag inspiration av Yohanna. Hon har målat en finfin tavla som nu står i lilla datorrummet. Det går även rykten på stan om att hon tatuerat in den frasen på sin arm. Tokunge! Men fint är det.

Total kostnad för tavlorna: 26 kr för den lilla, 55 kr för den stora.
Upp