Nu räcker det!
Idag kopplade jag in den för att hitta lite bilder att framkalla. Det gjorde jag minsann. Fick ihop 118 st på vänner, släktingar, djur, natur, bekanta och bortbytingar. Det roligaste var ändå känslan jag fick när jag tittade igenom alla bilder. Så ofantligt mycket som hänt sista åren. Jag kan lätt konstatera att de senaste åren varit de absolut bästa i mitt liv. Då menar jag de åren som gått sedan jag träffade Andreas. Vi har gjort så himla mycket tillsammans, träffat så mycket folk, varit på så många ställen och upplevt en liten del av världen ihop. Det har varit festivaler, utomlandsbesök, huvudstadsbesök, finlandsbesök, Norge, kalas, fester, picknickar, små roadtrips, renovering, nya djur, etc. Uti oändligheten. Har tittat igenom alla bilder nu och bara känt efter hur det känns såhär efteråt. Det är såhär det ska kännas! Det är inte bortglömt, men det som att återuppleva allting genom att bara titta på lite bilder.
Jag har sett hur han har förändrats till det yttre sen vi träffades för första gången. Och gissa vad, han blir bara finare och finare dag för dag, fortfarande. Jag har också förändrats, det är trots allt snart fyra år sedan vi slog våra kloka huvuden ihop. Nu delar vi ett liv ihop, i ett litet hus med tillhörande små djur. Det är fantastiskt att se tillbaka, och jag mår bra i maggropen av att veta att det lär fortsätta såhär. Man vet aldrig vad som händer, självklart, men minst lika självklart ska man tro och hoppas.
Jag tror på honom, jag tror på att vi kommer att fortsätta ha det bra ihop. Han är trots allt min bästa vän, kramkompis och måltidssällskap. Han är inte perfekt, det är ingen, men så bra för mig som någon någonsin kan vara.
Jag vill fortsätta uppleva livet tillsammans med honom!
som den enda "svärmor" som han har för tillfället så har jag exklusiv rätt att uttrycka mig och svar -jaaa!
Han är en svärmorsdröm! Han är och förblir en pudding och det jag speciellt har fäst mig vid är att han är så oerhört snäll med dig! Det gör mig sååå glad!