Adressändring
Igår tog jag mitt lilla kontorsflyttlass och bytte våning samt kontor. Från och med nu är jag Process Engineer på riktigt! Men samtidigt som den fysiska flytten äntligen blev av kom det nya restriktioner i och med covid-19. Luften gick ur lite kan man säga.
Vilken märklig vardag vi lever i just nu.
Emellanåt funderar jag över varför jag fascineras och älskar katastroffilmer. Jag och Andreas hade en rajd i början av vårt gemensamma liv då vi betade av alla filmer som fanns inom gengren. Minns Contagion som om det vore en dokumentär. Sedan började det talas mer och mer om klimatförändringen, och på det sen, peak oil. Som en rejäl käftsmäll kom covid-19 i början av året. Först lite blygsamma nyheter på Aftonbladet och därefter kom det närmre och närmre.
Var ska detta sluta? När ska det sluta? Kommer det att sluta?
Eller är det så att det finns inget slut, utan att det som hänt senaste månaderna är början på resten? Jag känner många som varit väldigt sjuka utan att ha testats, och nu i veckan var det X:s fru (bekräftd smitta). X träffade jag i onsdags. Det är SÅ NÄRA nu. Kommer jag bli smittad? Och hur kommer jag att må då? Många frågor utan svar.
Samtidigt som vi är inne på månad sju av skarpt läge. I början av permitteringen var det många tankar som gick åt till att bearbeta all ny information. Det som händer nu är snarare förändrade sätt att förhålla sig till situationen. När jag läser detta om tre år (vilket jag kommer att göra!!) vet jag hur det gick. Vad vet jag nu?
Ingenting.