Luciamorgon med tankar
Morrn bloggiz..
Har precis läst en krönika på Aftonbladet. "Medan jag borde känna tacksamhet över mina antikroppar börjar de allt mer kännas som ett hån. Vad ska jag med dem till? Istället känns hela jag som en antikropp. En kropp i avsaknad av en annan kropp."
Den är skriven av en singel med antikroppar som uttrycker svartsjuka mot alla par (med barn) som har varandra. "Kan corona stjäla mina fertila år?"
Helt ärligt finns det nog inget som jag själv ser på sociala medier som gör mig svartsjuk just nu. Även om jag får anpassa mig liksom alla andra mot rekommendationerna så fortsätter dagarna att gå. Krönikan beskriver ett helt annat perspektiv som jag inte funderat så mycket på, eftersom mitt perspektiv är något helt annat med fokus på vardagsstrategier, ge familjen en känsla av normalt och följa med i nyhetsuppdateringarna. Men det är klart, det finns de i den stora massan av singelhushåll som lider och känner mer stress över att livets framfart ställts på kant.
Det finns andra saker som jag saknar och längtar efter. Men det är inget som jag å andra sida heller ser att andra gör heller. Träffa nära och kära, kramas och umgås. Det tar inte bort känslan av saknad att tänka att det finns de som har det känslomässigt mer påfrestande, men ÅH vad jag kan känna med de som själva är i fertil ålder, singlar och betraktar omvärlden.
Klart slut varulvstjut