Ture fjutt
Ture fattade inte konceptet sömn under sina första 18 månader. Jag var ett vrak som till slut slutade reflektera över hur dålig natten varit eller hur få timmar jag sovit. Bara fortsätta. Första natten när jag fick sova själv (när vi skulle börja bytas av inför skiftet i bregottfabriken aka föräldraledigheten) låg jag i uthuset och var jätteförvirrad. För nånstans är man förälder 24/7 och på ständig jour. Det är först i efterhand insikten kommer om hur brutalt det är med sömnterror. Periodvis kallade jag honom för Terror-Ture. Men konceptet föräldraskap fattar kroppen, och därför var det DÅ lättare att acceptera, bara fortsätta även om det var tungt.
Nu är han 2 år och knappt en månad. Och nu sover han. Klockan är 08:27 och jag har vart vaken en stund. Natten har varit lugn och vi har sovit gott, både jag och Ture-boo! Såhär har det varit en längre period nu, så jag hoppas och tror att han har lärt sig ett och annat av livet. Vad som är livsnjutning osv.. typ att sova!