Musik

Jag måste börja med att berätta att min allra första CD-skiva var Smurfhits 2. Jag minns klasskompisar som hade CD-sidor med Aqua, kusiner med Backstreet Boys och jag minns hur det var att titta i Ginza-katalogen. En skiva kostade då 129 kr, och en singel 19 eller 29 kr.

 

När jag fick min första cd-spelare och den skivan till var jag hur lycklig som helst. :)

 

Det här känns faktiskt jättemärkligt, att prata om något som var för mer än 10 år sedan som "då", och framför allt, hur annorlunda allt var då. Vi spelade in kasettband med bra låtar från radio, lånade skivor mellan varandra och Voxpop (har för mig det gick på onsdagar) var bra skit! Sen när internet kom, tog det ungefär en timme att ladda ner en låt.

 

Nu känns det som att man var så otroligt begränsad då. I alla fall när det gällde tillgången och utbudet. Det får Spotify att verka smått kriminellt, men vilken underbar uppfinning! Det gör det å andra sidan lite tråkigt med just musik, för min del handlar det inte längre om att samla på något. Allt finns gratis och lättillgängligt numera. Alla skivor ligger nerpackade (förutom min städskiva!) och jag tror det var ett par år sedan jag senast köpte en.

 

Jag vill helst inte bli satt i något fack för vilken musik jag lyssnar på. Kallar du mig popsnöre blir jag nästan sur, på riktigt. Inte för att det är nåt fel med pop, jag lyssna på en del (även om det är en väldigt väldigt liten del) på pop men framför allt är det alternativ rock, rock och reggae jag lyssnar på. Det enda jag ALDRIG lyssnar på är opera och klassisk musik. Riktigt jobbig death metal går också bort. Det enda jag tänker när jag hör det är stora troll som springer fram genom en mörk skog – ångest!!!

 

Men musik i allmänhet – ja tack. Gärna och ofta, dock inte för högt. Mitt huvudinstrument är piano (när jag bor större SKA det finnas ett piano där!) och jag försöker bemästra min fina gitarr som hänger på väggen. Jag sjunger gärna, men inte då andra hör. :)

Mer om mig | | 2 kommentarer |
Upp