hejsapetronella!

Nu ska jag jobba i fem dagar till så det här är min sista helg. Till veckan är det bland annat en avdelningsdag på en närliggande herrgård (Knistad) och det känns som perfekt att kunna säga hejdå till alla på samma dag. Men det känns så väldigt märkligt. Jag har under hela graviditeten längtat efter ett litet syskon, men aldrig att vara hemma från jobbet. Känslan är snarare separationsågren och lite ledsamt. 

Det som dock ska bli grymt skönt är att vakna i lugn och ro. Inte ställa väckarklockan på väldigt länge. Och att vi ska ha lite semester och vara lediga tillsammans innan. Dagsutflykter och nån hotellnatt. 

Sen så längtan efter en liten människa med tjocka kinder! Små små fötter. En pytteliten näsa. Han lever om i magen med ordentliga sparkar och även ett klickande ljud. Sägs att det är lederna som låter.