Hur är det?
Kvällens inlägg är ett svar på den klassiska frågan "hur är det?".
Jo tack det är bara bra (standardsvar om nån frågar). Ibland säger jag att landet ligger rakt. Det betyder att allt är i sin ordning, inga kontigheter. Nån gång har jag svarat att "jotack, inga krämpor". Ungefär samma sak där. Allt är helt okej. Men hur många är det det som egentligen förväntar sig ett ärligt svar på den frågan, och är beredd att verkligen lyssna? Jag är dålig på att fråga "hur det är", "hur är läget" etc. Inte för att jag inte bryr mig men det känns som att det förväntas bli en kort dialog på tre meningar. Hur är läget? Jotack det är bra, själv då? Det knallar och går! Lite "jag frågar för att vara artig men skiter i vad du svarar". Fast man märker/hör om faktiskt frågar av intresse och inte bara artighet.
Om jag ska svar 100 % ärligt på hur det är just nu skulle det låta såhär:
Jo tack det är bara bra. (Sen kommer fortsättningen). Läget är stabilt och det känns så skönt med lite riktig vinter. Jag har dragit fram mina överdragsbyxor och idag åkte jag faktiskt pulka, även om det bara var 3 meter. Den här vintern ska jag försöka njuta av kylan och snön istället för att längta efter våren.
I kroppen känns det riktigt bra. Jag har inga krämpor. Känner varken av axeln, handleden eller ryggen. När jag, Nisse och Arvid var ute förut sprang jag en bit med pulkan bakom och hunden framför. Frihetskänsla minst sagt. Däremot har jag lyckats dänga till mig själv tretton gånger idag, plus att Arvid skallade mig för tredje gången på två dagar. När han kastade huvudet bakåt träffade det rakt på min näsa och det knastrade till. Nu är jag jätteöm mitt på näsan där benet är.
I knoppen känns det okej. Jag börjar känna stress över min rapport som ska in om knappt två veckor. Det är ju lång tid, två veckor?! Men jag har har begränsad tid till mitt förfogande fram tills den 11:e januari. Det innebär att jag måste planera, sköta mig och skriva vettiga saker. Vara effektiv framför produktiv. Inte bara skriva saker rätt, utan skriva rätt saker. Men det ska nog ordna sig, det brukar det göra. Och bäst resultat blir det under lite stress.
Jag längtar jättejättemycket tills februari. Innan dess ska jag ha producerat en vagnmobil á la ninja turtle. Det är bra, då har jag något att göra i väntan på det som väntas på.
Julen har varit bra och mysig men det känns ändå skönt att den är förbi. Nu är det bladet nästan vänt och det är först nu resten kan komma. Ljusare dagar, lite mer vinter, lite vårlängtan, lite nykläckt bebis, lite 2-årskalas, lite kämpapåmedexjobbet, lite examen. Smaka på ordet, examen!
På ett sätt vill jag att allt ska tuffa på i en rasande fart, men å andra sidan vill jag stanna kvar mitt i vintern och njuta lite. Hösten försvann extremt fort. Våren brukar kunna gå ännu snabbare tycker jag men nån måtta får det vara.
Det var nog allt för här och nu. Det är rätt bra egentligen. Bara jag får ordning på mina stressiga tankar om rapporten så är nog allt riktigt bra. Imorgon ska jag sitta hela dagen och det känns förmodligen bättre då, när jag har koll. Nu är jag lite vilsen i pannkakan efter ett litet studieuppehåll.
Godnatt!