Vecka 33 (32+0)
80,3 % har passerat, med andra ord, 225 dagar har avverkats av totalt 280. Det är 55 dagar kvar till BF. Mina mindre sköna saker börjar faktiskt kännas mindre nu, och jag tror att det är för att jag börjar se ljuset i tunneln. Just nu känner jag mig otroligt lyckligt lottad som får bestämma själv hur dagarna ska se ut. Vill jag vila så är det inget som hindrar mig. Jag behöver inte rusa iväg på morgonen för att hinna i tid nånstans. Läggdags klockan nio (som igår), inga problem. Det är absolut inget som stör min sömn nattetid (förutom nåt toabesök kanske..) och varför inte passa på att sova 9-10 timmar per natt? Det slog mig igår att jag kommer nog aldrig ha det lika lugnt som nu. Vid en eventuell nästa graviditet finns det redan nån att ta hand om i första hand. Nu är det "bara" Nisse och han är ju som han är, sötkorven. Promenad, lek, mat och massa kärlek så är han nöjd. Andreas jobbar och i och med det får jag egentid i mängder, även om jag föredrar de stunderna han är hemma.
Jag längtar som bara den tills allt är över och jag har en liten plutt i famnen, men samtidigt tycker jag att jag lyckas rätt bra med att njuta av av den här sista stunden som obunden. Och jag trodde ju att det här med att gå hemma skulle bli jobbigt, men det har gått jättebra. Har ju faktiskt mycket att göra och det är nog enklare när jag anar vad som kommer sen.
Gårdagens föräldrautbildning var rätt trevlig faktiskt. Det var tre andra par i liknande åldrar men med varierande magar. En skulle få i april och hade vad jag hade i vecka 15 typ. En sjukgymnast lärde oss knipövningar, barnmorskan gick igenom mycket basicfakta om förlossningen och även lite andning. Vi fikade, pratade och det var en väldigt lättsam stämning. Det är totalt fyra träffar, och efter sista träffen har jag drygt en månad kvar till bf!