Underbara frihetskänsla

För ett tag sen skrev jag om den efterlängtade orken. Den är på väg att infinna sig nu! För idag, nästan en månad efter förlossningen, gjorde jag conversedebut för den här säsongen. Jag och min lille fis åkte in till stan en sväng och hela grejen var så behaglig. Han var vaken men knäpptyst och innan vi åkte hem blev det en amning i bilen. Det kändes som frihet att kunna knyta skor i nån ordning, åka iväg med bebisen och känna sig 100 % trygg i att det skulle gå bra och dessutom traska runt i lite affärer. Gjorde några små fynd också. Amningsbh, örhängen, väggklocka, löpare, solcellsdrivna ljuslyktor till uteplatsen samt en sjal. Det känns som att jag har landat lite och känner lust, vilja och ork att göra saker. Och trots att vi var på äventyr i fyra timmar har jag ändå haft ork här hemma också. Jag kommer ihåg sista tiden som gravid, sov hela tiden men var ändå tvungen att vila en stund på eftermiddagen. Finner inte ord nog för att beskriva hur skönt det är att "det är över". Jag trodde aldrig att det skulle bli kejsarsnitt, och jag trodde absolut inte att jag skulle må så dåligt efteråt. Från och med för några veckor sedan var jag nere och vände och är nu på stark framåtmarsch. 

 

Nu ligger jag i sängen och filuren ligger här bredvid och snarkar. Min underbara skatt som är det absolut finaste jag (vi) gjort! 

 

PS! Bilden heter "Tax bland blåsippor!"

 

 

 

| |
#1 - - Myra:

Både för mig och typ alla mina väninnor har första månaden efter förlossningen känts jobbig. Dels värsta omställningen, skrikande bebis som man inte lärt känna, jag gjorde också snitt och hade svårt att gå vettigt på 2 veckor. Jaaa, det kändes tugnt även om man var lycklig över bebisen :). Men som du skriver, det vänder och man blir piggare och piggare och får liksom livet tillbaka då man känner sig trygg, orkar ta sig ut osv.

Svar: Nånstans känns det bra att höra att andra upplevt samma/liknande grej. Har läst (på gravid- och barnbloggar som jag läser) att det är fluffiga rosa moln och att ALLT är så underbart. Man kan ju välja att skriva och vinkla sin egen verklighet men ibland känns det som att folk har en tendens att överdriva nåt fruktansvärt. Eller, så upplever de enbart rosa moln och då är det kul för dem. Men jag har märkt att så fort man börjar prata om de mindre trevliga sidorna med graviditet och allt det andra visar det sig att jättemånga andra kanske också känner eller kände si eller så.
Men hur man än vänder på steken så är det ju inte "bortkastat", och belöningen vi fått är ju den vackraste man kan få! :)
hejsapetronella.blogg.se

Upp